Stockholms Stadshus, innergården.
Under en timmes guidad tur i Stadshuset får man lära sig om hur röda sammetsgardiner i Rådsalen omvandlas till slipsar, varför en månskära pryder ett av tornen och varför Blå Hallen inte är blå. Historia och byggnadsfakta blandas med en inblick i hur Nobelfestligheterna genomförs rent praktiskt.
– På vardagsvisningarna ser vi främst äldre damer här, berättar guiden Ellen.
Vädret är kallt och krispigt en måndag i april, samtidigt som Stockholms stadshus badar i den starka vårsolen. Det är mycket folk i rörelse längs med vattnet vid Norrmälarstrand. Till ett av Stockholms mest centrala utflyktsmål tar man sig lätt till fots från centralstationen. Vill man inte promenera kan man ta 53:ans buss som stannar precis utanför. Löven på träden runtom har inte slagit ut men det lyser av krokusar och påskliljor på gräsmattorna som omgärdar den stora, röda tegelbyggnaden. Stadshuset som primärt går i nationalromantisk stil, ritades av arkitekten Ragnar Östberg och uppfördes mellan åren 1911-1923.
– Många tror att huset är äldre än så, vilket ligger precis i linje med arkitektens visioner, säger Ellen.
Stadshuset inhyser idag 300 politiker och tjänstemän och hyrs även ut till fester för företag och universitet, där den mest kända festen är Nobelfesten som anordnas den 10:e december varje år. Festen blir också ett tydligt tema under större delen av visningen.
Med utgångspunkt i Blå Hallen – enda vägen in
På stadshusgården har det samlats ett tiotal damer i mogen ålder. De är förväntansfulla och kommer i par, eller ensamma. Klockan är snart 12 och det är dags för en av dagens två allmänna visningar. Stadshuset är det enda besöksmålet i Sthlm där man måste ha med sig en guide för att ens få komma in i byggnaden.
Precis på slaget kommer guiden Ellen ut med en skylt föreställande svenska flaggan. Bredvid pågår en guidning på engelska, här är besökarantalet betydligt större så den svenska gruppen får smita in före dem. Turen inleds i Blå Hallen efter att Ellen har gått igenom reglerna för visningen; Se men inte röra!
Den berömda trappan i Blå Hallen, tv. Guiden Ellen samlar in besökare på stadshusgården, th.
I Blå Hallen finns inget som associerar till färgen blå. Ellen berättar om hur Ragnar Östberg som var en känslig konstnärssjäl, ofta ändrade sig när det kom till inredningen och färgerna, vilket slutade med att Blå Hallen inte blev blå men fick behålla sitt namn. Den är inspirerad av en italiensk piazza men byggmaterialet är svenskt; Teglet kommer från Södertälje tegelbruk och marmorgolvet från Kolmården. Taket är dekorerat av himlakroppar då Östberg var väldigt intresserad av astronomi, något som är genomgående i hela stadshusbyggnaden. Ett av tornen har en månskära i sin spira och en av damerna frågar om det är ett tecken för islam.
– Nej, det är endast en av alla himlakroppar och är helt frikopplad från religion, förklarar Ellen.
Hon leder besökarna vidare mot den stora trappan och pekar upp mot en öppning vid ena sidan av balustraden.
– Där kommer alla kungligheter ut under Nobelfestligheterna och vi ska snart följa deras väg genom att först gå uppför trappan. Den är konstruerad med exakta mått för att ge en optimalt flytande känsla i stegen. Föreställ er att ni bär på en bricka samtidigt och håll ena handen ovanför axelhöjd, säger Ellen, vilket får damerna att skratta.
Rådsalen – en mötesplats för Stockholmspolitiker och nyfikna åhörare
Vi närmar oss Rådsalen där man just nu förbereder inför att Kommunfullmäktige ska ha sitt ordinarie måndagsmöte. Detta sker var tredje måndag kl 16. Ellinor berättar att allmänheten har möjlighet att lyssna på mötena, för detta har man avsatt 250 platser på balkongen.
– Kommer man in utan kontroll? undrar en av damerna.
Det gör man inte. Entrén är noga övervakad med elektroniska säkerhetsbågar. En annan dam påpekar att det är förbudsskyltar överallt och att man inte får röra något. Ellen berättar då om hur de röda gardinerna blev så slitna för några år sedan av att miljontals besökare känt på dem att man var tvungen att sätta upp nya. Tyget till de gamla gardinerna har man återanvänt för att sy slipsar. Slips nr 1 ägs av Kungen.
– Jaha. Men inget för kvinnorna, så typiskt, påpekar en av damerna. De andra nickar tyst.
Rådsalen med de röda gardinerna.
Vigslar för allmänheten och cocktails för Nobelpristagarna
Turen fortsätter och utanför Rådsalen hittar man Ovalen, här genomförs ett otal borgliga vigslar per år. I direkt anslutning till Ovalen ligger Prinsens galleri; fresken som löper längs med hela väggen är målade av Prins Eugen själv.
– Här brukar det finnas en bar för Nobelpristagarna, under Nobelfestligheterna. Pressen är inte välkommen in i detta rum. Kungen brukar också ha ett informellt samtal med var och en av pristagarna här i galleriet, precis intill bysten av prins Eugen, berättar Ellen och pekar in mot en vit byst som står bakom en avspärrning.
Prinsens galleri.
En balsal i guld och oavslutade väggmålningar
Sista anhalten på turen är Gyllene Salen, även använd som balsal under Nobelfesten.
– Den här har ni också sett på TV, säger Ellen. Och ja, väggarna är verkligen gjorda av guld. Men det har bara gått åt 10 kilo för att pryda hela den här salen. Det handlat om ytterst tunna blad av guld som sitter mellan två glas och det sitter många miljoner mosaikplattor på väggarna. Var snälla och rör inte dessa heller, säger hon och ler. Och visste ni att köket ligger ovanför Gyllene salen? Det är lika stort i kvadratmeter men förstås inte lika högt i tak. Maten till Nobelfesten kommer ner med hiss där borta, säger Ellen och pekar mot en dörr i hörnet av ena långsidan.
Gyllene Salen, med Mälardrottningen tronades på kortsidan.
Mälardrottningen visar Stockholm för världen
Sist men inte minst får besökarna en förklaring till bilden som pryder kortsidan av Gyllene Salen. Den föreställer Mälardottningen – symbolen för Stockholm och ska visa hur hela världen hyllar henne och Stadshuset. Vid sin vänstra respektive högra sida syns viktiga byggnader och symboler som Eiffeltornet, USAs flagga samt Turkiets flagga och Haga Sofia. Stadshuset invigdes den 23 juni 1923. Arkitekt Östberg var ett stor beundrare av Gustav Vasa och bestämde tidigt i byggnadsprocessen att invigningen skulle vara just år 1923, som en hyllning till Gustav Vasas enande av Sverige fyrahundra år tidigare, 1523. Detta gjorde dock att processen blev forcerad och att man inte hann färdigställa alla partier i Gyllene Salen, dessa syns nu som ofullständiga målningar i hela salen.
Den guidade turen avslutas där den började, i Blå Hallen, men nu får besökarna gå nerför trappan istället. Ellen leder vägen ut, via museibutiken.
– Tack för att ni kom! Och vill man känna på samma mosaik som finns i Gyllene Salen kan man köpa en liten påse med stenar i butiken. Mosaiken är gjord på samma ställe i Italien där man hämtade guldmosaiken.
Mer information om Stadshuset och visningarna: Besök Stadshuset – Stockholms stadshus
Helena Lindqvist
